BILDBOMB – Lycka

Fotograf: Monica Philipsen – Datum: 2018-07-13

 

 

 

Fotograf: Monica Philipsen – Datum: 2018-07-14

 

"kommer jag vara så stark så jag orkar"

På något sätt ska det bli vi två igen. Jag lovar det, jag vet inte när eller hur men en dag kommer jag vara så stark så jag orkar leva och kan ta hand om mig själv och mina djur. På något sätt ska vi leva ett långt och lyckligt liv men först ska jag bara överleva, och just nu är det säkrast där jag är. Men min bästa vän, du skänker mig all den kärlek jag behöver.. Du, jag och Molly kommer att flytta hem igen. – Hur tufft det än kommer bli.
 De tätare besöken med Puzzel har varit guld värda, tyvärr har mamma börjat jobba men jag njuter av alla stunder jag får med honom. 
På mindre än ett år har jag har jag nästan dött två gånger, och fäller en tår när jag tänker på hur mörkt allt blir ibland. Hur jag glömmer bort livskvalitén och jag orkar inte
igenom en ångestattack utan hjälp av personalen men när jag träffar dig, Puzzel. Jag glömmer för en stund det hemska. Du påminner om hur lyckliga vi va och hur lyckliga vi kan bli. Du är kärleken själv och jag kämpar varje måltid för våran skull. Jag vill inget hellre att bo tillsammans med dig och Molly. Just därför måste jag vara kvar här.

Jag vill hem – Men när kommer det bli?

Idag var vi uppe på Mösseberg igen vid campingen och trots att vi åkte iväg halv nio så visade temperaturen redan tjugo grader. Vi gick en kortare promenad och sedan doppade vi fötterna i vattnet och Puzzel fick en liten simtur. Kanske inte populärast när han ska in men lättad av att vara svalkad blev han nog allt.
 Japp, jag har badat (:
 Min duktiga kille, var skönt att få svalka sig själv med. Mamma var med och vi hade filt och matsäck med oss. Mysigt i skuggan och runt om badade barn och tjoade och Puzzel var så duktig och sade ingenting. Stoltare för varje dag blir jag ❤
Jag vill bara hem nu.
Jag vill bara bli frisk.
Jag vill inte ha ätstörningar mer.
Jag vill inte lida av psykisk ohälsa.
Jag vill må bra och klara av att leva.
Jag vill finna orken men vart tog den vägen?

Mössebergs utomhusgym och mys med vovven (:

Idag var jag med min mamma och givetvis Puzzel uppe på Mösseberg. Blev helt förvånad när jag såg att de hade ett utegym. Har du någonsin sett det? Jag satte mamma som modell och testade maskinerna och det var inte fel på dem. Helt otroligt!

Finns till och med motionsspår med träningsredskap här uppe och på vintern är det skidor som gäller. Idag har jag fått en helt annan syn på Falköping. Även om jag inte vill bo där så är Mösseberg helt fantastiskt! Så vackert med gymmet vid vattnet och ååh, jag älskar det.

Känner att bilderna inte lever upp till den kvaliteten jag brukar ha just nu (nu får jag fixa ett minneskort till systemkameran!) Men kärleken mellan mig och Puzzel är så sann, vi gungade lite hop och han var bara glad att vara med mig. Det var en härlig förmiddag idag. Jag känner mig starkare idag och får saker att längta till. Låt mig få njuta om bara några få sekunder av välbehag nu.

Smile and let everyone know that today, you´re are a lot stronger than you were yesterday.

Svartvitt

I do not know where to cut somewhere when
the demons live in my chest. I do not know what
to do to find the strenght right now.

Idag har det regnat nästan hela dagen, både ute och inuti mig.
Det är en sådan kamp med maten så jag orkar snart inte.
Det handlar inte om jag vill utan att jag inte orkar.
Så, förstå skillnaden. Jag är helt slut, jag är helt slutkörd.

Svartvita bilder idag eftersom allt känns så men det höll upp i drygt
en timme och jag tog mig till ankdammen och matade dem.

De har verkligen växt och på min facebook sida Healthyandfree
så kan ni se videon på dem, samt andra klipp som inte publiceras
här. Märker att mer av er tittar in och gillar sidan, det värmer.

Vi ska gå sida vid sida

Puzzel är verkligen min kärlek. 
Charmen, kärleken och den ork han skänker.
Jag saknar honom så men jag hoppas att jag får
och kan åka hem och framförallt må bra.
Idag var det permission, jag färgade håret igen och min nya 
klänning från boohoo hade kommit. Lite kort och vågad men 
ett par leggings under som hamnar den under mina favoriter (:

Det är en trött liten kille jag har men samtidigt pigg. 
Värmen har tagit honom hårt (och mig med). Men vinden
var svalkande idag. Träffade även boendestödet idag och hur det
kändes? Okej, jag kände nog varken eller.

 Hunden är människans bästa vän.
Det bara är så.
Jag älskar dig min lilla knasboll.

Mösseberg i Falköping

Igår var jag på Mösseberg, allvarligt talat så har jag försökt att få till att skriva i bloggen under hela dagen men min fibromyalgi värker. Ibland känns det så tragiskt, varför kan jag inte göra saker som är roliga utan att ”straffas” dagen efter. Det känns som influensa symptom och tröttheten vill jag bara äta godis för. Desperat för att bli pigg orka något, varenda jävla led gör ont (ursäkta språket) och jag orkar inte ta längre diskussioner. Jag vill bara sova och när det känns jobbigt att ens skriva i bloggen så är det så… jag vet inte men nu orkar jag skriva och som sagt igår var jag på permission med min mamma och hunden på Mösseberg.
Det var verkligen ingen bra fotodag, ljuset låg fel mest och värmen slog till. Tur att vi åkte redan halv nio. Jag var tillbaka halv elva på avdelningen så det blev en mysig tripp!
Så söt! Den lever verkligen sitt liv, smutsig och galet glad och pigg. Eventuellt skulle det komma kultingar i i september om den nu var dräktig. Spännande!
 —
Matte? De större och det luktar om de här.. vad är det för något? Puzzel var jätteduktig för att vara första gången han träffade på grisar och andra ljud, djur och människor. En stolt matte med en lycklig vovve. Kan det bli bättre?
 —
 Vi satte oss ner och fikade jag och mamma, kaffe, coca cola zero och macka med salami. Puzzel tyckte nog att jag var snål men leverpastej fick han i stora lass
 (Ibland tycks de glömma sådant)
En trött kille av intryck och värme.
 Selfies med vovven var ju såklart ett måste 😀

 De hade två konstgjorda saker (bil och kanske någon form av hund?) Stor var den iallafall.
 —

 Det var helt klart mysigt och trevligt. Min mamma är fotografen men ljuset blev aldrig riktigt bra, dessvärre. Men fotona blev helt okej ändå men ibland funkar det inte som man vill. Man får väl helt enkelt inte vara så kräsen :O
Nåja, imorgon åker jag på permission hem med personal och hund. Hoppas min kropp mår bättre då jag även ska träffa boendestöd (en av dem iallafall) samt att jag ska färga håret. Dags efter klippningen. 

Vad blir bättre av att döma?

Idag var Puzzel på besök här i helgen som han brukar. Jag bad mamma komma så tidigt som möjligt (08.30, äter frukost 08.00) Det är otroligt varmt och jag märker att även Puzzel är glad men att värmen tar på honom. Den gör oss alla mer eller mindre orkeslösa, då vi bara får det varmare i veckan som kommer. Visst vill jag ha värme men 25 grader räcker samt snart borde det även komma lite regn så vi inte får en stor skogsbrand, eller brand över huvud taget. Men det värsta är väl att om regn kommer, så slutar det väl inte regna heller.
Som vanligt blev det fotograferingsdags och jag har alltid känt att det är lite jobbigt att ha kläder där mina ärr syns så tydligt men det här är jag och det är vad jag kan erbjuda. Jag har skäms så många år över mina ärr och emellanåt nu med, det är tufft emellanåt fortfarande emellanåt men det är som sagt en del av mig.
Mina djur är verkligen mitt allt, det går inte en dag utan att jag saknar dem, ibland blir jag så besviken på mig själv. Varför orkar jag inte när jag har fantastiska djur att ta hand om. Varför ska det vara så svårt för? Men vad blir bättre av att döma? Faktiskt ingenting.

Jag vet inte hur tydlig jag har varit med att jag är tvångsinlagd. Jag har LPT (lagens psykiatriska tvångsvård). Även om jag förstår att det är för mitt eget bästa så är det fruktansvärt att vara inlåst. Nu på sista tiden har jag fått mer frihet. Jag får gå ut med mamma själv med Puzzel och de släpper på mitt extravak emellanåt. Jag får åka hem på permissioner med personal och jag äter så jag slipper sonden.

Så framsteg har jag allt gjort men det känns så långt kvar, jag vet om att jag blir kvar här i sommar och mitt LPT varar till augusti. Jag hoppas att jag slipper den och kan åka hem då eller innan i bästa fall. Nåväl, jag får ju gå ut hur mycket jag vill egentligen, då jag hela tiden (nästan) har en personal med mig. Jag hoppas att kommande vecka blir bättre i mitt mående, för det har varit tufft men jag får en ny chans, imorgon.

"Men jag vill inte vara modell idag matte"

Har varit hemma idag på permission med M och vi plockade upp Puzzel hemma hos
mamma. Jag saknar honom något enormt nu och har fått ta till medicin nu ikväll. Jag är så
rädd, jag är så förtvivlad och känner att jag är alldeles för ätstörd. Mat är så komplicerat så 
jag blir tokig! Som ni nog har förstått har jag haft en sämre period men idag har det varit 
en bra dag fram till närmare sex på kvällen men ändå är så skönt att jag klarade av att vara 
hemma med personal samt med min älskade hund. 
Fick en av mina nya klänningar idag men Puzzel ville inte alls vara modell med mig. 
Hyfsat bra blev dem iallafall.