Vårpicknick med Puzzel idag…

Idag är en sådan dag som man verkligen fick mycket gjort. Jag har bakat bröd, tvättat sängkläder, tagit tag i viktiga ärenden och postat ett brev som skulle iväg nu i mars. Det är verkligen skönt när man får sådant gjort för hursomhelst är det ganska tungt att ta tag i ibland, även om det känns skönt efteråt.

Idag sken solen så fint här i Mariestad så jag tog en liten picknick med Puzzel, vi satt ute i solen i en timme och hade med oss mackor (köttbulle till Puzzel) och kaffe. Det slog mig så fridfullt det var och vad varmt det var i solen, nästan så vinterjackan blev för varm idag. Men man märker vilken skillnad det är i skuggan och i solen. Men på något sätt kändes det som att våren har kommit och jag hoppas den har kommit för att stanna. Har du fått vårkänslor än?

Och så blev det vinter igen…

Igår kväll kom snön återigen till Mariestad och jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, då jag kanske inte älskar snö. Visst kan det vara mysigt men nu kommer den och sedan smälter allt nästan direkt, samt sedan blir det halt. Känner mig mindre optimistiskt men fick samtidigt en del fina bilder i snön idag så alltid är det något.

Att titta in i kameran var inte direkt populärt idag.

Igår var jag och min mamma på hem och hobby i Hjo, det var en trevlig utflykt men ganska dyr för min del men det brukar bli så. Köpte nya matskålar (till havregrynsgröt, soppa, yoghurt osv), har spanat in dem ett tag så det var välkommet. Köpte mest nödvändiga grejer som dukar, lampskärm och någon prydnadsblomma. Så på det hela är jag faktiskt nöjd och det är det viktigaste. Bjuder på några härliga vinterbilder nedanför. Har ni fått någon snö nu?

Denna är nog en av mina favoriter då jag fascineras av detaljer i bilderna

Det stormar ganska mycket numera

Ibland får man riktigt tråkiga besked, som får en att undra om man krossade någon spegel nyligen som ger sju års olycka (om man nu tror på sådant) men oavsett så går livet vidare. Bussarna kommer att rulla vidare, barn kommer födas och livet kommer ge en positiva överraskningar också men det är svårt att se det när man faller in i depressivitet.

Så vad har hänt? Jo, fick reda på att min dietist ska gå på mammaledighet igen och veckan senare fick jag reda på att min stöd och vårdsamordnare ska sluta och att den tjänsten inte kommer erbjudas mer i min hemkommun i alla fall. Som vanligt så visade jag ingenting för de personerna hur jag egentligen mådde utan stängde åter in känslorna, sluter mig som en mussla och känner mig helt obotligt sorgsen.

Dietisten skulle ju ändå bytas ut till någon inom ätstörningsenheten (om jag nu får komma dit) men jag har möte med en läkare där på torsdag, så det känns ändå lite lättare när man ändå var lite inställd på det (att nuvarande dietist ska sluta) men med min stöd och vårdsamordnare kom det som en blixt från en klar himmel. Ibland kan man ana saker, men det här kom som en chock och jag vet inte… men förändringar är inte min starka sida.

Det är tufft nu men jag har klarat värre saker men att när man känner sig ensam och inser att man kommer bli mer ensam när man får dessa besked gör inte livet direkt mer roligt.

Men nu byter vi ämne och jag kan berätta att min mamma bjöd mig på massage idag och det var otroligt uppskattat av oss båda två. Jag kände verkligen hur stel och hade väldigt mycket knutor, så det var välbehövligt men känner nu några timmar senare att jag är lite öm i musklerna men det är det värt.

Men har ni tänkt på hur stel man blir när man kommer in till en massör? När man ska ta av sig kläderna, lägga sig på britsen och sedan göra som massören säger (när hen ber en vända sig och så). Den klumpigheten märker jag inte av när man är lägger sig ensam i sin säng direkt, haha! Kanske tänker man mest på det själv och inte massören men oavsett kommer jag nog gå dit igen, för att ta hand om sig är viktigt men det är svårt och dessvärre lite dyrt ibland. Men som sagt värt det. Vad gör du för att ta hand om dig?

Trippelvaccinerad :D

I tisdags var jag och tog min tredje dos av covid-19 vaccinet, det kändes bra att ta den nu när samhället verkar öppna upp nu nästa vecka, personligen är jag nog lite skeptisk men jag hoppas att experterna vet vad de gör. Vad anser du?

En aning trött Emmy

Den här veckan har varit tuff, därför blev det lite mer frånvaro här, det är det som är så otroligt tragiskt med min sjukdom är att jag prioriterar motion nästan över allt annat och när jag väl har motionerat så har jag ingen ork att göra det som jag uppskattar i min vardag och det gör mig så otroligt ledsen. När fokuset hela tiden ligger på mat/motion/siffror så finns det inte så mycket ork till annat och det är synd för jag tycker ju om att blogga, vara kreativ på andra sätt men tröttheten är enorm. Min samtalskontakt säger att jag riskerar att gå in i väggen om jag inte varvar ner.

Smärtan i kroppen, både från fibromyalgin och den enorma överansträngning tar ut sin rätt och jag får svårare att varva ner, svårare att tänka, svårare att somna men framförallt så försvinner min livskvalité.

Men till något mer positivt så har jag fått en tid till ätstörningsenheten (17 februari) och vi får verkligen hoppas att de kommer fram till hur de ska hjälpa mig vidare, för jag orkar inte ha det såhär. Det stjäl så mycket från mitt liv, eller ätstörningen har kidnappat mitt liv och jag har även lämnat prover och urinprov och vi får hålla tummarna att proverna visar bättre än sist samt om inte att det finns alternativ till att det blir bättre.

Lättnaden när man tar tag i saker är så skön!

Trodde faktiskt inte att det skulle kännas så skönt att få kaklet fixat, men lättnaden är såklart enorm av flera orsaker. Först och främst, det ser inte förjävligt ut längre men framförallt jag orkade samt vågade höra av mig. Det gick så smidigt från kontakten med hyresvärden till att det blev gjort. För er som missat kommer en förebild igen och en efterbild även om det ”bara” är helt så är det befriande.

När man väl lyckas ta tag i sådant som känns svårt så är det en otrolig känsla efteråt. Man känner liksom att man växer i sig själv på något vis, så det lever jag nog på ett tag faktiskt. För övrigt så plockade jag ner julen idag, det blev så tomt utan granen nu men jag längtar faktiskt efter våren samt värmen. Ha en fin torsdag!

Mitt kök faller i bitar

Usch, på nyårsafton så hörde jag hur kaklet lossnade i köket när jag satt i storarummet och det ser otroligt trist ut. Men iallafall så ringde de idag och sade att det kommer imorgon och fixar det. Känns skönt att få det fixat trots att jag tycker det är jobbigt att få hit främlingar som ska greja. Men som det ser ut på bilden vill jag inte ha det heller. Jag satte upp lite tejp för att försöka hålla kvar det så det inte ramlar ner mera.

Det tråkiga är ju att de snart ska renovera köket och badrummet senare i vår och det är en större renovering som gör det svårt att bo hemma med djuren i alla fall. Tanken på allt damm och oljud så får de bo hemma hos min mamma den månaden. Jag kommer nog också bo där i perioder under renoveringen. Så egentligen, varför kunde inte kaklet hålla tills dess?

Nåväl, nu är det så som det är och jag får lösa det på bästa sätt. Hoppas ni får en fin tisdag!

När snön faller hela dagen

Idag när jag vaknade så hade snöat en hel del och det har mer eller mindre snöat hela dagen här. Jag är mer tacksam för att det är snö än regn i alla fall även om jag kunde önska att det kunde få bli vår nu. Det blev mycket pulsa i snön idag men det är skönt att det blir lite ljusare ute av snön. Upplever att de senaste dagarna varit väldigt mörka och när soltimmarna är få så är det skönt med lite vitt ute.

Passade på att fota lite också men det började mörkna så det blev inte så mycket men det är fascinerande att se hur mycket snö det kan bli på en liten kvist. Snö är trots allt väldigt fint och mysigt. Såg barn göra snögubbar ute och åkte pulka, det såg ganska mysigt ut också.

Isar och mögliga clementiner

Idag var jag ute på en långpromenad med Puzzel, visst är han så fin? Och idag sken solen så härligt här, det var verkligen längesedan den tittade fram.

Isen låg kvar lite men långt ute på Vänern var den borta. Jag har väldigt respekt för is och skulle aldrig gå ut ensam, och i ärlighetens namn skulle jag kanske inte ens gå ut med någon. Kanske om det var femton minusgrader i två månader, kanske är det åldern som gör att respekten eller rädslan för att gå ut på isen kryper i mig. En av mina största fasor är att hamna under isen, att kunna se himlen men att inte kunna komma upp. Usch! Brukar du vara på isen?

Jag åkte i och för sig mycket skridskor som liten och var timmar då på isen med en vän. Det var riktigt kul men mindre roligt när jag blev elva år och ramlade och fick en spricka i handleden. Nåväl nog om isar och elände.

Till något annat som stört mig mycket på sista tiden, eller snarare senaste dagarna är att frukten (clementinerna) i både Coop och Ica varit mögliga i affären. På bilden nedanför ser ni en bild från Ica, och då var Coop ännu värre. Jag tycker det är så synd då jag verkligen älskar clementiner men för möglig frukt köper jag inte (vem gör det?) Det är synd men tyvärr så verkar den ena Coop i min stad vara generellt dåliga på att sköta frukter så jag brukar inte handla där när det kommer till frukt. Upplever ni mycket besvär när ni handlar frukt eller övriga matvaror?