Vårpicknick med Puzzel idag…

Idag är en sådan dag som man verkligen fick mycket gjort. Jag har bakat bröd, tvättat sängkläder, tagit tag i viktiga ärenden och postat ett brev som skulle iväg nu i mars. Det är verkligen skönt när man får sådant gjort för hursomhelst är det ganska tungt att ta tag i ibland, även om det känns skönt efteråt.

Idag sken solen så fint här i Mariestad så jag tog en liten picknick med Puzzel, vi satt ute i solen i en timme och hade med oss mackor (köttbulle till Puzzel) och kaffe. Det slog mig så fridfullt det var och vad varmt det var i solen, nästan så vinterjackan blev för varm idag. Men man märker vilken skillnad det är i skuggan och i solen. Men på något sätt kändes det som att våren har kommit och jag hoppas den har kommit för att stanna. Har du fått vårkänslor än?

Och så blev det vinter igen…

Igår kväll kom snön återigen till Mariestad och jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, då jag kanske inte älskar snö. Visst kan det vara mysigt men nu kommer den och sedan smälter allt nästan direkt, samt sedan blir det halt. Känner mig mindre optimistiskt men fick samtidigt en del fina bilder i snön idag så alltid är det något.

Att titta in i kameran var inte direkt populärt idag.

Igår var jag och min mamma på hem och hobby i Hjo, det var en trevlig utflykt men ganska dyr för min del men det brukar bli så. Köpte nya matskålar (till havregrynsgröt, soppa, yoghurt osv), har spanat in dem ett tag så det var välkommet. Köpte mest nödvändiga grejer som dukar, lampskärm och någon prydnadsblomma. Så på det hela är jag faktiskt nöjd och det är det viktigaste. Bjuder på några härliga vinterbilder nedanför. Har ni fått någon snö nu?

Denna är nog en av mina favoriter då jag fascineras av detaljer i bilderna

Det stormar ganska mycket numera

Ibland får man riktigt tråkiga besked, som får en att undra om man krossade någon spegel nyligen som ger sju års olycka (om man nu tror på sådant) men oavsett så går livet vidare. Bussarna kommer att rulla vidare, barn kommer födas och livet kommer ge en positiva överraskningar också men det är svårt att se det när man faller in i depressivitet.

Så vad har hänt? Jo, fick reda på att min dietist ska gå på mammaledighet igen och veckan senare fick jag reda på att min stöd och vårdsamordnare ska sluta och att den tjänsten inte kommer erbjudas mer i min hemkommun i alla fall. Som vanligt så visade jag ingenting för de personerna hur jag egentligen mådde utan stängde åter in känslorna, sluter mig som en mussla och känner mig helt obotligt sorgsen.

Dietisten skulle ju ändå bytas ut till någon inom ätstörningsenheten (om jag nu får komma dit) men jag har möte med en läkare där på torsdag, så det känns ändå lite lättare när man ändå var lite inställd på det (att nuvarande dietist ska sluta) men med min stöd och vårdsamordnare kom det som en blixt från en klar himmel. Ibland kan man ana saker, men det här kom som en chock och jag vet inte… men förändringar är inte min starka sida.

Det är tufft nu men jag har klarat värre saker men att när man känner sig ensam och inser att man kommer bli mer ensam när man får dessa besked gör inte livet direkt mer roligt.

Men nu byter vi ämne och jag kan berätta att min mamma bjöd mig på massage idag och det var otroligt uppskattat av oss båda två. Jag kände verkligen hur stel och hade väldigt mycket knutor, så det var välbehövligt men känner nu några timmar senare att jag är lite öm i musklerna men det är det värt.

Men har ni tänkt på hur stel man blir när man kommer in till en massör? När man ska ta av sig kläderna, lägga sig på britsen och sedan göra som massören säger (när hen ber en vända sig och så). Den klumpigheten märker jag inte av när man är lägger sig ensam i sin säng direkt, haha! Kanske tänker man mest på det själv och inte massören men oavsett kommer jag nog gå dit igen, för att ta hand om sig är viktigt men det är svårt och dessvärre lite dyrt ibland. Men som sagt värt det. Vad gör du för att ta hand om dig?

Trippelvaccinerad :D

I tisdags var jag och tog min tredje dos av covid-19 vaccinet, det kändes bra att ta den nu när samhället verkar öppna upp nu nästa vecka, personligen är jag nog lite skeptisk men jag hoppas att experterna vet vad de gör. Vad anser du?

En aning trött Emmy

Den här veckan har varit tuff, därför blev det lite mer frånvaro här, det är det som är så otroligt tragiskt med min sjukdom är att jag prioriterar motion nästan över allt annat och när jag väl har motionerat så har jag ingen ork att göra det som jag uppskattar i min vardag och det gör mig så otroligt ledsen. När fokuset hela tiden ligger på mat/motion/siffror så finns det inte så mycket ork till annat och det är synd för jag tycker ju om att blogga, vara kreativ på andra sätt men tröttheten är enorm. Min samtalskontakt säger att jag riskerar att gå in i väggen om jag inte varvar ner.

Smärtan i kroppen, både från fibromyalgin och den enorma överansträngning tar ut sin rätt och jag får svårare att varva ner, svårare att tänka, svårare att somna men framförallt så försvinner min livskvalité.

Men till något mer positivt så har jag fått en tid till ätstörningsenheten (17 februari) och vi får verkligen hoppas att de kommer fram till hur de ska hjälpa mig vidare, för jag orkar inte ha det såhär. Det stjäl så mycket från mitt liv, eller ätstörningen har kidnappat mitt liv och jag har även lämnat prover och urinprov och vi får hålla tummarna att proverna visar bättre än sist samt om inte att det finns alternativ till att det blir bättre.

Vart går gränsen över vad vi blir triggade över?

Finns det en chans att kunna duga i dagens samhälle? Finns det ens en chans att kunna vara sig själv helt och hållet i sociala medier utan att bli påhoppad? Finns det en chans att kunna vara annorlunda eller vara helt ärlig utan att trigga andra människor?

Idag blev jag väldigt provocerad, jag ramlade över en video på TikTok, som jag följer förvisso men jag är dålig på att hålla mig helt uppdaterad i det flödet. Men denna kvinna som jag följer beundrar jag så starkt, hon är sig själv och enligt mig så är hon inte alls något triggande. Givetvis så är vi olika men att säga till någon att du inte kan lägga ut bilder på dig själv – du uppmuntrar till ProAna* – känns så vidrigt fel. Visst kan man hetsa andra till ätstörda beteende ibland, vilket ProAna-konton* gör men att enbart visa sin dag, som för övrigt visar rejäla måltider, hundar, träning och stillasittande aktiviteter är inte fel.

Kvinnan har förövrigt varit öppen med att hon har ätstörningar men att hon mår bättre idag, hon säger i sina klipp/vloggar att hon vet att vissa saker är fel, att hon kan vara osund men att hon är medveten om vad hon delar för att inte trigga andra.

Men det som gör mig så trött, varför ska man hata på andra? Trycka ner andra så människor blir ledsna? Vad vinner man på det? Är man så himla lågt i självkänsla så man måste trycka ner andra för att må bättre? Varför kan vi inte bara blocka det som är negativt eller helt enkelt bara strunta i det kontot/personen?

Vi blir alla triggade av olika saker, men vi ska inte bli tvungna att dölja oss själva och indirekt har vi faktiskt själva ett ansvar för vad vi gör eller skriver. För vi är alla människor och har val här i livet, dock så kan vissa val vara svårare än andra. Men till er som hela tiden hatar – SKÄRP ER! –

Upplever du mycket negativitet på nätet?

*ProAna – Proana är en subkultur som lyfter fram anorexia nervosa som en livsstil istället för ett sjukdomstillstånd. Proana är inte någon enhetlig eller organiserad rörelse, och därför är inte begreppet proana ett väldefinierat begrepp. (Google, Wikipedia)

Tankar en onsdagskväll…

Har ni tänkt på hur djur kan vara läkande? Nästan varje kväll får jag somna till denna bedårandes katt spinnande när hon ligger bredvid huvudkudden. Det är så otroligt mysig samt hunden som gärna ligger bredvid mig på andra sidan.

Jag har väldigt tur att de går så fint ihop, visst kan Molly (som dessutom är äldst) vara lite kaxig och bestämma. Det gjorde att jag kom och tänka på att ibland vågar Puzzel inte gå förbi henne och då ligger hon bara på mattan i hallen samtidigt som hon stirrar på honom. Min spontana tanke blir ”vilken makt hon har ibland”. Men oftast går de hur fint ihop som helst och det är aldrig något bråk dem emellan, utan mest lek i så fall.

Molly blir åtta år nu till våren och Puzzel blir sju år, vart tog de åren vägen? Det är skrämmande vad tiden går men samtidigt så är jag så glad att jag har dem. De hjälper mig så otroligt mycket i min vardag, de ger mitt liv mer livsglädje och ork. För när livet är svårt är det ibland bättre att inte vara själv, även om jag har en tendens att dra mig undan och då syftar jag från människor.

Vad är det som ger dig livsglädje? Dela gärna dina tankar bland kommentarerna!

Lättnaden när man tar tag i saker är så skön!

Trodde faktiskt inte att det skulle kännas så skönt att få kaklet fixat, men lättnaden är såklart enorm av flera orsaker. Först och främst, det ser inte förjävligt ut längre men framförallt jag orkade samt vågade höra av mig. Det gick så smidigt från kontakten med hyresvärden till att det blev gjort. För er som missat kommer en förebild igen och en efterbild även om det ”bara” är helt så är det befriande.

När man väl lyckas ta tag i sådant som känns svårt så är det en otrolig känsla efteråt. Man känner liksom att man växer i sig själv på något vis, så det lever jag nog på ett tag faktiskt. För övrigt så plockade jag ner julen idag, det blev så tomt utan granen nu men jag längtar faktiskt efter våren samt värmen. Ha en fin torsdag!

Mitt kök faller i bitar

Usch, på nyårsafton så hörde jag hur kaklet lossnade i köket när jag satt i storarummet och det ser otroligt trist ut. Men iallafall så ringde de idag och sade att det kommer imorgon och fixar det. Känns skönt att få det fixat trots att jag tycker det är jobbigt att få hit främlingar som ska greja. Men som det ser ut på bilden vill jag inte ha det heller. Jag satte upp lite tejp för att försöka hålla kvar det så det inte ramlar ner mera.

Det tråkiga är ju att de snart ska renovera köket och badrummet senare i vår och det är en större renovering som gör det svårt att bo hemma med djuren i alla fall. Tanken på allt damm och oljud så får de bo hemma hos min mamma den månaden. Jag kommer nog också bo där i perioder under renoveringen. Så egentligen, varför kunde inte kaklet hålla tills dess?

Nåväl, nu är det så som det är och jag får lösa det på bästa sätt. Hoppas ni får en fin tisdag!

Ingen vidare kombination

När jag fick diagnosen fibromyalgi när jag var 22 år gammal kändes det som en dödsdom och på ett annat sätt ett ökat förståelse för varför jag ibland inte orkar som en frisk kvinna i min ålder. Jag vet att det bröt ner mig något oerhört när det inte finns så mycket att göra åt det och även om jag tar värktabletter ibland så hjälper dem inte de dagarna så det är som värst.

Om man googlar på fibromyalgi så står det att det kännetecknas av ont i kroppen under lång tid, ökad känslighet för smärta. Det betyder att jag får mer ont än en frisk person samt att man har stela muskler samt domningar. Något annat som är vanligt är magbesvär.

För mig är fibromyalgi så mycket mer och mina värsta ”fibroställen” är svanken och spänningar i axlar/nacke/huvud. En del dagar gör så ont att jag bara vill gråta medan andra är hanterbara men dagar utan smärta, tror jag inte att jag har längre. Jag menar att vissa dagar kan jag inte ha en åtsittande BH, utan att trycket gör ont, jeans utan stretch kan långsamt bilda en smärta över dagen. Jag kan tillexempel inte ha tofs längre stunder då jag riskerar att få ont i hårbotten eller ett diadem som sitter för hårt. Det skapar mycket huvudvärk framförallt. Jag är såklart medveten att vissa kan känna av sådant utan att ha den typen av diagnos men oftast känner jag mer smärta än en utan fibromyalgi. Det är såklart otroligt påfrestande.

Men sen då? När fibron varvar in i min ätstörning. Hur ska jag veta vilken smärta som är av vilken? Överansträngningen av motion och bristande näringsintag ger också otroliga smärtor. Som värk i lederna berättade dietisten att det är ett symptom på svälttillstånd men samtidigt som jag känt sådan (inte exakt likadant) smärta innan. Proverna visar att min kropp inte mår bra men jag tänker inte skriva exakt vad det är för jag vet att det kan upplevas triggande för en del.

Men oavsett vad det beror på (smärtan) så är det otroligt plågsamt men som tur finns det lite småknep som jag kan dra till med. Värme (har både värmemadrass/värmefilt/vetekudde), även att bada i varmt vatten. Stretching kan också hjälpa och det viktigaste men det absolut svåraste för mig, vila. Ta hand om er!